Mår inte alls bra. Tankarna bara flyger runt runt i mitt huvud. Tänk om jag hade valt en annan väg i mitt liv skulle jag då inte råkat ut för det jag råkade ut för? Om jag hade varit en snäll flicka och lyssnat på allt mamma och pappa sa och bara satt hemma och plugga skulle jag då har varit annorlunda idag? Skulle jag vara glad då? Skulle jag vara "normal" om inte detta hade hänt mig?

Det är väldigt jobbigt att bara sitta och tänka och tänka och tänka. Jag känner att jag kommer ej kunna sova på ett bra tag. Undra om jag ska va uppe hela natten. Det kanske är bäst. Om jag lägger mig nu så kommer jag ligga vaken i typ 2 timmar och sen somna och bara drömma mardrömmar och sen blire ba och kliva upp för att L ska upp och ha mat. Jag tror nog att jag ska va vaken. Vågar inte sova men orkar inte vara vaken. Fy fy fy.

Varför kan man inte gå ut klädd i vad som helst utan att bli antasdad? Varför är kvinnor sexobjekter till vissa män? Jag känner klumpen i magen och halsen, den blir bara större och större, hårdare och hårdare, tyngre och tyngre. Jag vet inte vad jag ska göra. Det går inte att få bort den den sitter som sten. Provar att gråta men kommer inga tårar. Vill bara lägga mig platt på golvet och skrika tills rösten och luften tar slut.

Ligger i sängen och vänder och vrider. Tankarna flyger runt runt i huvudet på mig. Jag känner hur klumpen i magen och halsen blir bara större och större. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill skrika, springa, gömma mig, göra illa mig, sova. Det är skit jobbigt att känna att man vill göra något men ej kan det. Skulle gärna villa slå mig själv med en klubba i huvudet så att jag tuppar av och slipper känna såhär. Tårarna rinner och rinner går inte att få stopp på dem. Ska försöka ta mig ut och röka, får se om det hjälper.